Dag 30: Ett sista ögonblick

Vad kan vara bättre och mer passande än att välja mitt nyårsfirande? Jag fick spendera min sista kväll 2011 med två av mina närmaste vänner. Kommer aldrig glömma detta nyår som var, loveu guys<3

Dag 29: Mina ambitioner

Sport, musik och vänner. Kan väl säga att dessa är mina djupaste ambitioner just nu och det är dessa jag lever på!

Dag 28: Det här saknar jag

- att skriva.
Jag brukade skriva jättemycket förut men det har liksom inte blivit av nu.
- att festa med mina polare
det finns så otroligt många minnen ifrån sommaren som var, så den sommar som kommer ska bli min allra bästa!
- att vara duktig i skolan
jag är så otroligt lat utanför volleybollen..

Dag 27: Min favoritplats

sängen med ett glas cola och lite popcorn med fint sällskap. Eller på en fest med ett gäng riktigt härligt gäng polare. Men den absoluta favoritplatsen måste vara volleybollplanen.

Dag 26: mina rädslor

Kräldjur, skräckfilmer, insekter, trånga utrymmen, framtiden och döden. Det är väl några saker jag är rädd för, vissa mer än andra.

Dag 25: En första

Min första tripp iväg utomlands inom volleybollen, var med juniorlandslaget år 2009 till Danmark. Som ett plus i kanten så vann vi guld. Woop woop!

Dag 24: Det här får mig att gråta

Förlorad vänskap och ledsamma filmer. Och att se på när andra gråter. Jag kan även fälla en tår om någon berättar något sorgligt. Glädjetårar finns också, men den listan är för lång.

Dag 23: Det här får mig att må bättre

kompisarna
volleybollen
och att vinna

Dag 22: det här upprör mig

Det som upprör mig mest nu är det här med vänner igen. Jag funderade senast imorse över vilken vän som jag skulle ta med mig till en öde ö, och svaret vart väldigt förvånande. Det är inte någon av dem som jag känt längst. Ingen "där hemifrån". Det är något som irriterar mig faktisk, att mina vänner kunde släppa taget om mig så lätt. Struntar fullständigt i att försöka komma hit för lut det är "dyrt". Ja men ändå så ska JAG komma hem?! Va är det för idioter som säger så? Kostar lika mycket för mig och det är inte rättvist mot mig att bli arg på mig då jag inte kan träffas när jag väl är hemma för jag har ju kommit hem av en anledning. Oftast vill jag träffa mina föräldrar oxå, är det så konstigt? Jag kan inte tänka på en vän som gjort mer för mig än vad jag har gjort för den. Det är inget jag skryter mig, gillar att finnas där för andra och göra andra glada, men varför inte ställa upp för mig nu? Ni är lata helt enkelt. Mina helger ser i princip likadana ut varje helg, och det är inget jag kan ändra på. Så antingen tar man det man haver eller drar sin kos. Vill inte bo kvar i det förflutna, jag kan oxå vara ett svin så säg till så trycker jag på knappen. Och om jag nu ska säga det sen verkligen upprör mig i ord, så säger jag: de som ljuger, de som inte håller sitt ord och de som är falska. Främst såna som kallar sig för mina vänner upprör mig på de viset. Ni ska veta att jag inte har haft det så lätt. Volleybollen och skolan har varit på så låga nivåer att jag blivit rädd, har inte haft de så bra med familjekontakten och jag saknar att umgås med vänner på fritiden. Sedan har jag de vänner hemifrån som faktiskt lyckas såra mig trots 25 mil. Så nästa gång ni tycker det är "långt" hit, fundera då på om ni någonsin sagt "jag finns för dig" eller "jag älskar dig" och se om ni verkligen kan stå för vad ni säger. Over and out.

Dag 21: Ett annat ögonblick.

Hmm.... ett annat ögonblick? Ögonblicket då jag blev tillfrågad en centerplats i Lindesbergstuppen? Kan det vara något kanske? Detta har jag säkert skrivit om så jag nämner det bara lite kortfattat.
Min "ass coach" vid namn Oskar kom fram till mig vid en av de sista luncherna i somras när jag var på uttagning til 8 nationers och frågade mig om jag ville ta plats i elitserien. Just då stod valet mellan volleyboll eller ingen volleyboll. Dessutom så snurrade en massa tankar om flytt och förlorade kontakter med vänner i min skalle. Ett svar förändrade mitt liv totalt.
Men varför klaga? Ser min familj nästintill varje helg numera och de vänner som stannat kvar hos mig är väl de som är värdiga mig (som folk sagt till mig?) så nu har jag passat på att skaffa ett flertal andra vänner härborta, vilket jag inte ångrar för en sekund!

Dag 20: Den här månaden

Ja ni, vi har ju inte kommit så långt in på november än. Men hittills kan jag väl säga att det har bestått av besök av lillebror och Nevza mästerskapen. Senare i månaden händer en massa roliga saker, mycket med volleybollen att göra. vi har två hemmamatcher nästa vecka och helgen efter det så ska vi spela svenska cup final på "min hemmaplan", alltså i Uppsala. (närmast hem som jag kommer spela). Så ni som har lovat att komma och kolla på mig när jag spelar, fast inte har gjort det, kan ju ta och masa er till fyrishov den 19 november om ni vill stötta mig och mitt lag. Blir fint de!
Sedan vet jag inte vad som händer efter det, men ni får väl ha en bra november ni andra med!
kram frankie

Dag 19: Detta ångrar jag

finns mycket jag ångrar. Alltifrån impulsköp till vänner. men men... som sagt det är något som hände i det förflutna och sånt har jag mycket svårt för att släppa, men är på god väg nu så jag blir nog lycklig en dag jag också :)

I wish I could help you, and even if I would wanted to I can´t help you with your decision, cause you never had and you will never listen to me anyway.

Dag 18: Min favoritfödelsedag

Jag tror nästan det var iår faktiskt. kommer inte ihåg någon annan men denna var helt okej ! :)
Fick mycket fina presenter och hade supertrevligt sällskap.
Kan inte skriva så mycket mer :)
hejssvejs
p.s årets tårta var också den godaste och finaste jag fått! :D

Dag 17: Mitt favoritminne

hmm... finns många roliga minnen jag har i mitt huvud. jag vet inte vad jag ska ta??
tänker inte slösa bort eran lästid på att skriva något inlägg som är menat till någon annan denna gång.
Hm, ett minne..
Vi var 9 år gamla. Jag älskade att uppträda eftersom jag då hade en bästa vän som jag alltid sjöng ihop med. Jag kommer inte ihåg hur fan jag lyckades, men på något sätt så fick jag dig att uppträda ihop med mig på min farfars 50 årsfest. Vi sjöng Stoppa mig - Honeypies från lilla melodifestivalen och stod längst fram i salen. Det var stort då kommer jag ihåg, och även fast vi hade lite problem med cd spelaren så löste det sig tillslut. Det var första gången jag stod på scen och sjöng på riktigt inför publik. Vilken känsla!
Saknar den tiden, fast nu är det ju du som är den enda personen jag kan prata med och som förstår mig completely.
älskar dej vännen ! ♥

Dag 16: Min första kyss

kladdig, ungefär 5 år sedan. blää
men fick en söt puss av en gammal kompis när jag var typ 8 år. Massa alla hjärtans dag - kort fick man också. Det kommer jag ihåg :)

Dag 15: Mina drömmar

* skaffa körkort
* ta studenten
* plugga vidare till något bra betalt jobb
* bilda familj
* Leva lyckligt

Dag 14: Nått jag längtar till

jag längtar till körkortet nått så in i helvete. Min 18 årsdag är om ungefär 10 månader och det ska bli toppen trots att det är på fredag den 13.
Sedan längtar jag till att sommarlovet börjar så jag vet att jag klarat av alla kurser på minst G.
Sist men inte minst, STUDENTEN.

Dag 13: Den här veckan

ja ni därute. denna vecka har inte skiljt sig från någon annan. finns en del känslomässigt som man borde reda ut, men det kommer.
Måndags vart de lite träning, tisdags vart de ingen träning, onsdags vart de ikea med mamma och pappa, torsdags vare match mellan Tierp- Linköping där Tierp vann med 3-2 och idag blire ba chill, precis som resten av helgen.
händelsefullt.
yes.
pusshej

Dag 12: I min handväska

alltså...
jag äger ingen handväska, men om jag nu skulle äga en så skulle det nog i princip vara samma saker som i mina fickor. alltså sånt som jag bara måste ha med mig överallt.
mobil, plånbok, ett par hörlurar, busskort.
och om jag ska iväg någonstans till någon så slinter det nog ner en borste, parfym och deodorant ner i fickorna till senare :) (beroende på vad som händer på kvällen förstås ;) )
det var allt!
tjingeling
puss

Dag 11: Mina (mitt) syskon

Tjenare!
Jo det är såhär. Jag har bara ett syskon. En lillebror.
Jag älskar honom. Även fast det inte alltid verkar som det så gör jag det. Killen har humor, han är snäll och killen börjar växa, han är hela 1.70 just nu. Han har nyligen börjat med linser, så även fast han bara är 13 år så kan han ibland verka mycket äldre.
Han är upptagen dock, har en flickvän sen några månader tillbaka. Så lite utkik håller man nog. :)
Brorsan är ganska kaxig än vad han borde vara, men han menar inget illa, han gillar att retas. Detta gör att han ibland hamnar i situationer som det inte är meningen att han ska hamna i, men det löser sig oftast.
Hans intressen är mycket data, men också kompisar. Vad jag vet så gillar han att umgås med mig med, och det får han bara han är snäll ;)
Han går i skolan i Älvkarleby, vilket gör familjen lite osäker. Varken han eller jag är sådär jättepeppade på att gå i skolan, men det är svårare för honom för han har svårare för att koncentrera sig så nu har vi inte lika mycket koll på honom som vi hade förr. Eller vi, mamma kanske jag borde skriva.
Brorsan spelar volleyboll han med, en gång i veckan. Inte lika seriöst som mig kanske, men det är alltid något än att bara sitta hemma.
Min bror kan jag faktiskt prata med, surprise för er som tror vi bråkar jämt!
han vet väldigt mycket om vad som pågär i mitt liv och han hjälper mig igenom det mesta. Han är också väldigt hjälpsam och ställer oftast upp för mig!
Både han och jag gillar alltså att retas, så trots att vi inte ses så ofta, så kan tredje världskriget bryta ut när som helst!
men som sagt, jag älskar min bror över hela mitt hjärta, och om något händer honom och jag får reda på det, då kan jag go crazy. (Har hänt förr!)

Så Thobias, om du läser detta, så tycker jag att du ska veta att jag faktiskt älskar dig!♥

Tidigare inlägg
RSS 2.0