.

Jo det är såhär. Jag har bara ett syskon. En lillebror.

Jag älskar honom. Även fast det inte alltid verkar som det så gör jag det. Killen har humor, han är snäll och killen börjar växa, han är hela 1.70 just nu. Han har nyligen börjat med linser, så även fast han bara är 13 år så kan han ibland verka mycket äldre.

Han är upptagen dock, har en flickvän sen några månader tillbaka. Så lite utkik håller man nog. :)

Brorsan är ganska kaxig än vad han borde vara, men han menar inget illa, han gillar att retas. Detta gör att han ibland hamnar i situationer som det inte är meningen att han ska hamna i, men det löser sig oftast.

Hans intressen är mycket data, men också kompisar. Vad jag vet så gillar han att umgås med mig med, och det får han bara han är snäll ;)

Han går i skolan i Älvkarleby, vilket gör familjen lite osäker. Varken han eller jag är sådär jättepeppade på att gå i skolan, men det är svårare för honom för han har svårare för att koncentrera sig så nu har vi inte lika mycket koll på honom som vi hade förr. Eller vi, mamma kanske jag borde skriva.

Brorsan spelar volleyboll han med, en gång i veckan. Inte lika seriöst som mig kanske, men det är alltid något än att bara sitta hemma.

Min bror kan jag faktiskt prata med, surprise för er som tror vi bråkar jämt!

han vet väldigt mycket om vad som pågär i mitt liv och han hjälper mig igenom det mesta. Han är också väldigt hjälpsam och ställer oftast upp för mig!

Både han och jag gillar alltså att retas, så trots att vi inte ses så ofta, så kan tredje världskriget bryta ut när som helst!

men som sagt, jag älskar min bror över hela mitt hjärta, och om något händer honom och jag får reda på det, då kan jag go crazy. (Har hänt förr!)

Så Thobias, om du läser detta, så tycker jag att du ska veta att jag faktiskt älskar dig!♥