"Jag är inte arg, jag är bara väldigt besviken"

Sucks to be me. Varför ska jag vara så komplicerad och shasa iväg folk som vill komma mig nära? Rädsla? Deja vú? snart måste det bli förändning annars lär livet vara såhär tills slutet.
gush! vad ska jag göra? 
hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0