.

Sen jag var liten har jag önskat det. Sen jag började spela volleyboll så har jag drömt om det. Sen jag flyttade till Lindesberg har jag velat det. Nu känns det för första gången som att det är nära. Som att det enda jag behöver göra är att ta tag i det, bokstavligen. Men frågan är då, om jag får chansen: kommer jag ta den?

Iallafall, volleybollen går bra, skolan går neråt. Men det är något ni läsare inte ska behöva läsa om. Men nu vet ni iallafall att jag är på g.
Frankie is on fire!